hand.png

Stoppa inte pressarna

Under sommaren tog kulturminister Jeanette Gustafsdotter emot det nya förslaget till mediestöd från regeringens utredare Mats Svegfors. Promemorian ”Ett hållbart mediestöd för hela landet” innehåller två huvudspår. Det ena spåret handlar om ett mer plattformsneutralt stöd, det vill säga ett stöd som slutar hålla enbart papperstidningen under armarna. Kvalitetsjournalistik publiceras i dag i många olika former och ett mindre fokus på papperstidningarna kan därför vara rimligt.

Det andra spåret handlar om att rädda den utdöende lokaljournalistiken och främja allmänhetens tillgång till en oberoende lokal och regional nyhetsförmedling i hela landet. Även det är ett bra fokus med tanke på hur viktig lokal journalistik är för demokratin. Mellan 2004 och 2014 försvann mer än var tredje lokalredaktion (Nygren & Althén 2014, s. 25), och enligt Institutet för mediestudier har antalet fortsatt att minska.

Det nya stödet innebär dock också  en kraftig nedskärning i kategorin som kallas ”Nischtidningar och nyhetsmagasin”, som våra tidningar tillhör. 76 procent av stödet till sådana publikationer kommer att försvinna, från 95 miljoner kronor till 23 miljoner kronor. Svegfors kallar själv det som blir kvar för en rännil.

Detta innebär ett hårt slag mot den ideologiska mångfalden bland medier. Mellan 2015 och 2021 har de fem största mediekoncernerna växt från att äga 45 till 64 procent av alla lokalredaktioner, och de är alltså väl rustade för att kamma hem mycket av det nya lokalfokuserade mediestödet. (Institutet för mediestudier, 2022.) Dessa koncerner har färdiga publiceringssystem och en väl utvecklad digital infrastruktur som alla deras tidningar kan använda och de kan därmed lägga mer fokus på redaktionell personal lokalt. För en fristående eller mindre aktör krävs stora investeringar i egna publiceringssystem, teknik och administration. Med det nya förslaget för mediestöd kommer det inte finnas något utrymme för den typen av investeringar. Ordet ”nischmedier” framstår därför som en retorisk omskrivning för *självständiga* medier, ämnat att grumla överföringen av stöd från oss till koncernerna.

Utöver ett kraftigt minskat stöd till medier fristående från de stora mediehusen innebär det nya stödet en stor osäkerhet. Till skillnad mot det nuvarande presstödet är det nämligen inte ett rättighetsstöd utan ska endast gå till medier som är av ”särskild vikt för mediemångfalden”. Vilka den politiskt tillsatta nämnden kommer anse vara av särskild vikt vet ingen i dag, men utredningen definierar det som en ”undantagsbestämmelse” för ”ett begränsat antal medier”.

Det innebär att våra tidningar kommer bli av med mellan 35 och 100 procent av det stöd vi har i dag. Ett hårt slag som i många fall kommer att innebära nedskärningar av kvalificerade redaktionella resurser.  

Vi som undertecknar denna text ger ut tidningar med helt olika inriktningar. Tillsammans står vi för en väsentlig del av den mediemångfald som finns kvar i dag och bidrar till att bevaka ”tematiska vita fläckar”. Men för att inte en stor del av våra verksamheter ska läggas ner och medieutbudet blir än mer likriktat ser vi fyra ändringar som behöver göras innan Svegfors förslag blir verklighet.  

  1. Mediemångfald bör prioriteras lika högt som lokaljournalistik
    Rikstidningar som bidrar till mångfalden bör prioriteras lika högt som lokaljournalistik. Framför allt då förslaget riskerar att bidra till att de stora tidningsaktörerna blir än mer dominerande.

  2. Kvalitetsjournalistik kräver förutsägbarhet och långsiktighet. 
    Det behöver finnas en förutsägbarhet som ger möjlighet att planera de redaktionella resurserna för att kunna göra kvalitetsjournalistik. I första hand bör förutsägbarheten skapas genom att stödet blir ett rättighetsstöd, i andra hand genom att formuleringen förtydligas, att ”särskild vikt för mångfalden” mjukas upp till ”betydelse för mångfalden” och att besluten blir långsiktiga. Eftersom såväl det gamla som det föreslagna stödet bygger på hur verksamheten såg ut året innan krävs också att det går minst ett år mellan beslut om nya stödet och införande av det för att vi ska kunna planera verksamheten utifrån de nya förutsättningarna. 

  3. Sänk inte ersättningen
    Även om stödet kommer att betalas ut på andra grunder än i dag bör den nivå som små rikstäckande tidningar kan få motsvara minst vad det gamla stödet har gett. Många går redan på knäna i och med att stödet inte räknats upp på många år, samtidigt som alla kostnader har det. Den stora sänkningen som föreslås kommer innebära att många tvingas lägga ner eller reducera sin verksamhet kraftigt.  

  4. Tidigare utbetalning
    Stödet bör fortsatt antingen betalas ut månadsvis eller i förskott. Att ändra från månadsvis förskott till kvartalsvis i efterhand skapar ett glapp på över fyra månader mellan stöden vilket blir tufft för små tidningar som inte gått med vinst och hunnit bygga upp kapital.  

 

Med dessa fyra justeringar kan det nya stödet även bli ett hållbart mediestöd för mediemångfald i hela landet.

 

Leonidas Aretakis, chefredaktör Flamman
Anna-Klara Bratt, chefredaktör Fempers Nyheter
Jan-Åke Eriksson, chefredaktör Tidningen Global
Lennart Fernström, chefredaktör Syre och vd Grön press
Felicia Ferreira, vd och chefredaktör Dagen
Nathan Hamelberg, vikarierande tillförordnad chefredaktör Arbetaren
Marco Jamil Espvall, chefredaktör Internationalen
Lennart Spetz, chefredaktör Landets fria tidning
Robert Tjernberg , Chefredaktör Sändaren

Arne Wallrén, ordf i tidningsstyrelsen, Miljömagasinet